Jag har för länge sen insett att jag sover alldeles för dåligt. Nej, fel. Jag sover alldeles för dåligt när samhället anser att jag borde sova, vilket är nu, men jag sover sjukt bra när samhället tycker att jag borde vaken och springa omkring som en överproduktiv höna och fixa med allting på samma gång, vilket är imorgon bitti runt 8-9. Det är inte roligt, men vad ska jag göra? Jag jobbade på fabriken i två år med max två veckors sammanlagd ledighet utan att få en "normal" dygnsrytm, så kom inte och säg att det är någonting man lär sig, för det är det inte. Varenda morgon är en lika stor plåga, varje gång. Just nu ser jag inte alls fram emot sommaren, för det innebär fabriksjobb och då ska man stämpla in senast klockan 07:00. En väldigt lång period hade jag någonting jag kallade för labila måndagar, för natten mellan söndag och måndag sov jag extremt dåligt, om jag ens sov alls, för jag var så fruktansvärt rädd för att försova mig (jag HATAR att komma försent, det är det värsta jag vet) så oftast var jag så trött när jag slutade jobbet på eftermiddag att en enda dålig tanke kunde få mig att börja lipa. Har en stark känsla av att de där måndagarna kommer att komma tillbaka i sommar, någonting jag inte alls orkar med, har annat att fokusera på än labilitet, kortfilmsproduktionen till exempel. Och FolkFest. Och andra manus jag vill skriva. Min familj och mina vänner, dom vill jag verkligen ha tid till i sommar. Jag vill göra roliga saker, inte syssla med labilitet för att jag är född med "fel" dygnsrytm.