I've been a minor for a heart of gold...
Nätterna kan sannerligen rasera en, bara jag och mina tankar samt min idioti med att titta på helt fel filmer vid helt fel tillfällen. När fan ska jag lära mig? Sitter och funderar över vad jag gjort med mitt liv egentligen. Jag fyller 26 år nu i vår och det känns som att jag inte gjort ett skit. Visst, jag har gjort massor, jag har utbildat både mig själv och andra, jag har varit runt och föreläst, jag har arrangerat oräkneligt antal spelningar, jag har skapat och genomfört projekt, jag har suttit i ett antal styrelser med det arbetet, osv, osv, osv, men vad har jag gjort egentligen? Sysselsatt mig själv i min ensamhet kanske man skulle kunna kalla det, för det är ungefär det som det känns som att jag egentligen har gjort. Jag har sysselsatt mig själv för att ha någonting att fylla mitt liv med. Kanske inte världens mest roande tanke att sitta med mitt i natten: Är jag egentligen driven eller är jag bara ensam? Att fly in i arbete för att döva annat som man inte vill vetas vid.
Jag fyller 26 år i vår och vissa stunder känns det som att man inte har kommit någonstans sedan man var 15. Man gör samma saker, men på andra ställen. Jag har bytt bostadsort ett par gånger, mina studier har hamnat på högre och högre nivåer, men ibland så känns det som att det egentligen inte har hänt ett skit, som att man fortfarande står kvar och stampar på samma ställe, med samma känslor. Fast det gör man ju inte egentligen, känslorna har utvecklats, frågan är bara om det är i en positiv riktning. Ibland blir jag jävligt osäker på det, på om det egentligen finns en positiv utveckling eller om man bara snärjer in sig i någonting mer och mer. Snärjer in i sig själv. Skulle jag ha varit lyckligare om jag inte hade gjort vissa val i mitt liv? Nej, för det här är den jag är, något annat hade varit att spela ett spel vilket troligtvis hade varit någonting fruktansvärt den dagen man inser att man lever i osanning. Men kanske hade jag varit lyckligare om andra människor inte hade tagit vissa beslut åt mig, men det är ingenting som jag kan göra någonting åt eller påverka.
Det enda jag kan göra är att inse att jag blir äldre, att jag blir 26 i vår, ytterliggare ett steg mot 30, och att jag borde ge mig själv tiden att bestämma mig för vad det är jag saknar och om det är något jag kan göra något åt eller om det bara är någonting som jag får acceptera att jag kommer sakna.
I've been a minor for a heart of gold...
Kommentarer
Postat av: Yasmina
om det tröstar dig något så tycker jag visst att det har hänt något sen den gången jag skjutsade dig i min bil till musikhuset... Den gången då jag insåg just hur jävla gammal JAG var. Och det är ju rätt länge sen nu va...?
Puss på dig!
Trackback