Igår satt jag och T-benet och diskuterade över msn om att åka till Tyskland och svårigheterna med att hålla sig ifrån att dra fula naziskämt och slentrianheilningar. Då man är innehavare av fulhumor, som jag och många av mina vänner, så kan det nog vara svårt. T-benet menade att det skulle bli ungefär som det beskrivs i den här Rocky-strippen, någonting som absolut inte skulle förvåna mig. När går man egentligen över gränsen med fulhumorn? Man har ju varit i sällskap ibland där man märker hur folk tystnar om man skämtar om helt fel saker, t.ex. om att rita hakkors med kristyr på pepparkakor. Nej nej, inte korrekt i vissa sammanhang. Ibland inser man att man inte kan säga vad som helst inför vissa människor innan man öppnar käften, ibland kommer man med fulkommentarer och inser då att visa människor är extremt politiskt korrekta. Det är inte lätt alltid.