Tristessen kryper sig på. Efter en dag på fabriken känns det son jag aldrig varit härifrån. Fel. Efter tio minuter igår kändes det som jag aldrig varit härifrån. Inte mycket som har ändrats, men en sak har de gjort, de har infört mobilförbud! Så även om jag har handsfree och där med båda händerna lediga så får jag inte svara om någon ringer, vilket var ganska frustrerande igår när mamma ringde ett par gånger. Får väl gå runt i min egna fantasivärld då, och om någon vill mig någonting får ni ringa till fabrikens växel.