Att som politiker vara homosexuell och samtidigt rösta emot hbt-rättigheter för att ens väljare står för de åsikterna, rätt eller riktigt? Nog är det väl så att politiker ska ta tillvara på vad deras väljare vill att de ska göra, men om vi nu ser till politikern, hur skulle det kännas att när man går på sin väljares linje samtidigt rösta emot sig själv? Roy Ashburn, en amerikansk delstatssenator, har precis kommit ut som homosexuell och han har sysslat med precis det jag precis beskrivit (man kan läsa en artikel om detta på QX). Han har alltså röstat emot hbt-rättigheter samtidigt som han är homosexuell, bra eller dåligt? För han har ju, i alla fall enligt han själv, röstat så som hans väljare velat att han skulle göra, men samtidigt så skulle man ju kunna fundera över om politiker kanske borde ligga i framkant för samhällsutvecklingen. Klart man vill ha politiker som faktiskt gör det som folket vill, men om folket inte står för lika rättigheter för alla människor, vad gör man då? Att rösta för att ta bort homoäktenskap, känns det helt korrekt? I vissa frågor kanske politikerna borde vägleda folket istället för att bli vägledda. Framförallt skulle jag vilja prata med Roy Ashburn själv om hur han har känt inför att rösta emot sig själv, dessutom vore det intressant att få veta hur hans, ganska uppenbarligt, homofientliga väljarkår ser på honom nu då han kommit ut som homosexuell. Någon som har hans nummer så man kan slå en signal för en liten pratstund om politikers uppgift och ansvar inför samhället?