Precis när allting känns sådär riktigt riktigt bra så känner man helt plötsligt hur något saknas, och det gillar vi inte. Jag är peppad på nya utmaningar, jag har en del riktigt roliga projekt på gång, Smurfen flyttar upp hit i höst, jag ska ner till Lidköping om två veckor, men samtidigt saknar man något. Någon kanske? Vet inte, och samtidigt så vill jag inte veta, jag vill inte bli kär i någon, för att bli kär är detsamma som att veta med 99,99% säkerhet att man inom ett halvår kommer må totalt pisskit. Ingenting att sikta på helt enkelt, för det kommer bara att sluta med att man ligger krossad i en hög utan självförtroende och ett, om möjligt, ännu större människohat.