Har varit hemma hos Cockrine nu sent på kvällen, det är hon som är hästen på bilden, jag är gnun, we work in disguise. Fast idag har vi inte lekt i djurdräkter, det var ju i våras, nä, idag har jag först beskådat ett rep och fått lyssna till Cockrines ljuva rock'n'roll-stämma och sen vid halv tio tog vi oss hem till henne för att leka med mitt hår. Och resultatet? Jag kan ärligt säga att jag just nu rockar the 80's style om vi säger så, min hjärna fick fram namnet Kitty Jutbring när jag såg mig själv i spegeln, jodå... Vi jobbar på det kan vi säga, 80's kanske inte riktigt är min grejj direkt, men man får ta det i små steg. It's a long way to the top som sagt, men man kommer dit om man vill!

Tog en taxi hem från Cockrine ikväll också, mina taxiresor blir mer och mer frekventa, för av något oförklarlig anledning vill man inte riktigt gå ensam någonstans i den här staden för tillfället. I wonder why... Kan det bero på att det inte längre handlar om att man inte ska gå ensam hem från krogen utan att man inte ska gå ensam när det är mörk oavsett tid på dygnet? Våldtäktsförsök sjukt nära universitetet runt sju en torsdagsmorgon, tack för den! Jag är inte den nojjigaste människan annars när det handlar om sådana saker, men nu börjar det här tära ordentligt även på min hjärna. Taxibolagen lär ju vinna stort på de här förbannade våldtäkterna, de och företagen som säljer överfallsalarm och överfallsspray i någon form. Men taxibolagen kan få mer av mina pengar, jag kan dra ner på något annat. För alternativet är väl annars att ta sig hem innan det blir mörkt och sedan stanna hemma tills dagen därpå, men det går jag inte med på, kan man få ha någon form av socialt liv kanske? Det är en sjuk värld, sannerligen, och när till och med jag börjar bli nervös och nojjig, då har det gått för långt!

Ska vi ta det igen? It's a long way to the top if you wanna rock'n'roll...