Det verkar populärt att citera Voltaire nu under proteststormen mot SD-väljarna ("Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”) som ett sätt att gjuta olja på vågorna. Problemet är att Voltaire aldrig uttalat detta (det är en felaktig parafras från hans Traktat om Toleransen) utan istället skrev ungefär ”Tänk själv och låt andra njuta samma privilegium” - en mycket mer komplex och ambivalent princip. Voltaire själv skulle aldrig ställt sig bakom en så filosofiskt grund idé som den förstnämnda.

Problemet med detta moraliska imperativ är nämligen att man helt bortser från en dimension - om du framför dina åsikter får du också ta de sociala konsekvenserna av det. Ingenstans finns någon rimlighet i tanken att alla åsikter ska bemötas med samma fåraktiga Kristian Luuk-leende eller att kontroversiella politiska uttalanden ska passera som om det handlade om vilka banala preferenser som helst. Om du framför din åsikt får du räkna med att andra reagerar, vilket kommer att påverka dina relationer och ditt anseende.

Principer om yttrandefrihet och åsiktsfrihet är centrala i försvaret av demokratin. Samtidigt är det som historien visat en fullständigt demokratisk process att rösta bort demokratin, vilket är systemets stora svaghet. Parallellt med försvarandet av de viktiga principerna på en övergripande nivå måste man därför också på en personlig nivå ta ställning. Ytterst få har hävdat att SD som parti ska förbjudas eller valet ogiltigförklaras. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet överlever i nuläget med andra ord utan att någon behöver offra sitt liv för Jimmie. Däremot tänker jag på ett personligt plan se till att det kostar att företräda en åsikt som till exempel innebär att min flickvän inte får leva hos mig i Sverige. Du kommer inte att vara min vän utan min fiende. Jag försvarar din rätt att framföra dina åsikter, men jag är beredd att dö för att hindra dem från att bli politisk praktik."

Texten är skriven av Alexander Graff.

När jag läste denna text blev jag alldeles varm i hjärtat, äntligen någon som har förstått. Jag vill inte kasta ut SD ur riksdagen, jag vill inte ogiltigförklara valet, men jag tänker protestera högljutt, vitt och brett mot deras enligt mig absurda tankar och idéer. Jag tänker motargumentera och syna, allt för att få folk att förstå att deras politik inte hör hemma i den svenska riksdagen. De har kommit in i riksdagen genom en demokratisk process och de ska ut på samma sätt. I nästa val ska inte SD få över 4%, helst ska de inte få några röster alls. Men om det är någonting vi ska klara av så måste vi börja nu.