En överarm och en underarm, helt fantastiskt! Här är de helt nygjorda, och just nu har de snart läkt färdigt på ytan så de ser lite skabbiga ut, haha, varför ska man alltid känna sig som en spetälska när tatueringar läker?

Men, det här var inte det bästa som hände i Jönköping! Nej nej, det blev skönt häng hemma hos Sis på kvällen, hon pluggar ju där, tillsammans med Smurfen och Paul, men det största av allt, OSKULDER TOGS OCH FÖRSVANN! Javisst! Min syster blev tatuerad för första gången, detta av världens bästa Smurf som nu går som tatueringslärling, och jag, jag blev av med min tatueraroskuld! Jag och Smurfen passade nämligen på att tatuera varandra, hysteriskt roligt, men jag tänker icke visa här vad det var som gjordes. Däremot kan jag visa hur otroligt professionell jag ser ut när jag gaddar genom att visa en bild som jag helt ärligt snor från min Sis.

Fullkomlig koncentration! Och om jag får säga det själv såg inte linjerna så jävla pjåkiga ut för att vara första gången någonsin som man höll i en tatueringsmaskin. Kanske skulle sikta på en karriär som tatuerare, lite synd bara då att jag inte kan rita för fem öre. Men Nåltagar-C säger att det säkert går att göra sig ett namn genom att vara en tatuerare som enbart tatuerar streckgubbar på folk, och det skulle jag säkerligen klara av. Kan berätta att jag igår försökte övertala Herr W att han absolut ville ha en hel sleave med bara streckgubbar gjord av mig, han skrattade glatt, vet dock inte om det var åt mig eller med mig, haha.

Så nu sitter man här och funderar på vad man ska hitta på nästa gång. Råkade försäga mig till Paul och tycka att vi kunde köra min armbåge, men det var innan han var nära där och sargade, vilket gjorde svinont! Jag funderar över sätt att komma undan, men Paul har nu bestämt sig: Min armbåge ska köras! Bara att bita ihop och ta en smörgås, för det finns bara en sak att inse: PAIN IS TEMPORARY, GLORY IS FOREVER.