Usch, varför ska man alltid bli så patetisk, sentimental och jävlig när man börjar bli övertrött? Varför ska ens hjärna då börja gräva i saker som man egentligen borde lämna döda och begravda? Making believe... Enda sättet att bli av med det är egentligen att sova, om det inte följer efter en in i drömmarna, men då jag ska upp om några timmar så inser jag att det inte är någon idé att jag går och lägger mig. Istället har jag bokat tvättid och hoppas på att sysselsättningen ska skingra tankarna. Som om det kommer hända... Det är vid sådana här tillfällen jag verkligen avskyr min hjärna! Och vissa människor kanske ska påpekas, människor som har påverkat en bara liiiite för mycket här i livet och därför vägrar försvinna ur huvudet på en. Ibland känns det som att vissa människor aldrig kommer släppa taget om ens hjärnstam och hjärterot, men de borde, jag vill inte att människan ska vara där! Bort bort bort! Men istället sitter jag här, vaken tidigt på morgonen för att jag inte har gått och lagt mig än. Making believe...