Hemkommen från frabriksarbetet och sitter i sängen och funderar över vad jag vill göra med mitt liv, jag har verkligen ingen aning. Måste man någonsin bestämma sig för det eller kan man låta hela framtiden vara en enda stor öppen möjlighet? Jag vill hopppas och tro på det sistnämnda, för annars är det nog rätt kört för mig. För såhär är det: Jag vill göra ALLT. Samtidigt som jag inte vill göra någonting. Jag vill skriva, träffa människor, studera, läsa, vara kreativ, sitta i möten, argumentera och diskutera samtidigt som jag inte vill göra någonting annat än att sitta på en solig gräsmatta och mysa med Grishunden. Min mamma hade tydligen beskrivit mig såhär i ett samtal med en av kollegorna idag: "Hon är lite virrig och vet inte riktigt vad hon vill." Tänk så bra min älskade mamma känner mig, för nog fan är jag virrig och jag har ingen aning om vad jag vill, samtidigt som jag vet exakt vad jag vill. I alla fall vissa dagar. 

Men det var egentligen inte det jag var på väg mot, det var nog snarare det här: Jag behöver ta ett beslut snart, ett beslut om att antingen stanna i en ganska trist men säker vardag, eller testa någonting nytt och våga chansa. Och då jag i början av året hävdade att Verner von Heidenstams ord skulle bli årets ledmotiv (förra nyår gick jag runt och sjöng på "pojkar, pojkar, pojkar, det kommer ett hundår till" och i april flyttade Grishunden in) så borde jag ju egentligen chansa. Det är dessa ord av von Heidenstam som jag för med mig detta år:

Så det blir nog att chansa lite, för vad har jag egentligen att förlora? Man måste våga lite mer för att komma någonstans, för att utvecklas, för att möta nya utmaningar. Jag chansar, och jag är oerhört nyfiken på vad 2013 kommer ge mig genom detta. 

Vi tar lite peppmusik på det.