Har varit hemma hos Cockrine nu sent på kvällen, det är hon som är hästen på bilden, jag är gnun, we work in disguise. Fast idag har vi inte lekt i djurdräkter, det var ju i våras, nä, idag har jag först beskådat ett rep och fått lyssna till Cockrines ljuva rock'n'roll-stämma och sen vid halv tio tog vi oss hem till henne för att leka med mitt hår. Och resultatet? Jag kan ärligt säga att jag just nu rockar the 80's style om vi säger så, min hjärna fick fram namnet Kitty Jutbring när jag såg mig själv i spegeln, jodå... Vi jobbar på det kan vi säga, 80's kanske inte riktigt är min grejj direkt, men man får ta det i små steg. It's a long way to the top som sagt, men man kommer dit om man vill!

Tog en taxi hem från Cockrine ikväll också, mina taxiresor blir mer och mer frekventa, för av något oförklarlig anledning vill man inte riktigt gå ensam någonstans i den här staden för tillfället. I wonder why... Kan det bero på att det inte längre handlar om att man inte ska gå ensam hem från krogen utan att man inte ska gå ensam när det är mörk oavsett tid på dygnet? Våldtäktsförsök sjukt nära universitetet runt sju en torsdagsmorgon, tack för den! Jag är inte den nojjigaste människan annars när det handlar om sådana saker, men nu börjar det här tära ordentligt även på min hjärna. Taxibolagen lär ju vinna stort på de här förbannade våldtäkterna, de och företagen som säljer överfallsalarm och överfallsspray i någon form. Men taxibolagen kan få mer av mina pengar, jag kan dra ner på något annat. För alternativet är väl annars att ta sig hem innan det blir mörkt och sedan stanna hemma tills dagen därpå, men det går jag inte med på, kan man få ha någon form av socialt liv kanske? Det är en sjuk värld, sannerligen, och när till och med jag börjar bli nervös och nojjig, då har det gått för långt!

Ska vi ta det igen? It's a long way to the top if you wanna rock'n'roll...

Nu finfiner musik och sedan gymmet!

Ni kan nu kalla mig glasögonorm. C säger att jag ser mycket intelligentare ut, lite som en professor, det uppskattas. Måste ju väga upp all idioti i mitt huvud med att i alla fall försöka att se intelligent ut!

Kolla in snubben! Hans namn är Henning Baum, hahaha! Bakgrunden till denna bild är att jag och Mozilla försvann hem till Sagan förut, och där fick vi reda på att vi skulle se en film. Och vilken film sen! Kommisarien och havet,  fruktansvärt dålig, men ack så underhållande. En tysk produktion som utspelar sig på Gotland med både svenska och tyska skådespelare. Henning kan man väl räkna ut är en av de tyska. Det roliga är att nästan ALLA skådespelare är dubbade, även de svenska. Vill ni ha riktigt ful underhållning där ni bara kan sitta och garva åt hur dålig en film kan vara, vilket kasst manus den kan ha och hur fult det är med en dubbad Anders Ekborg, se Kommisarien och havet. Och så får ni såklart skåda Henning Baum dessutom, det ni!

Men för att fortsätta rikta in sig på Henning Baum, denna hunk, så kan man väl säga att han är den typen av person (till utseendet, hjärnan vet jag ingenting om) som SD får ståfräs i brallan av. Hade han levt på 1930-40-talet hade Adolf haft honom avbildad på stora affischer som norm för den germanska rasen. Bara så ni vet. Eller ja, är väl bara intelligenta människor som läser detta och därför kan ni räkna ut det med arslet. Hepp!

Jag ska nu iväg till universitetet för att ha seminarie, sjukt osugen dock. Försöker peppa mig själv genom att ha på mig världens bästa mustasch-tröja. Sis hittade den när vi var runt i affärer hemma i SufferCity i lördags, jag kunde inte motstå den! Men nog om tröjan, jag är sjukt osugen på mitt seminarie, inte alls på diskussionshumör, eller, jo, jag är ju typ alltid på diskussionshumör, bara sjukt osugen på en påtvingad diskussion just nu. Inte jag som väljer ämnet, inte jag som väljer vilja jag vill diskutera med osv. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och ta en promenad ner till universitetet...

Först blir jag alldeles varm i magen, samtidigt lite ledsen över allt det tragiska, och tycker att Joel Burns är en fantastisk människa som öppnar munnen och jag tänker för mig själv: "Titta, en vettig amerikan!"

Men sedan kommer frågorna om varför vissa saker saknas i detta resonemang. Varför talar han om att man får genomleva high school och sedan bli lycklig? Ska high school som helvete för vissa bara vara någonting man ska acceptera? Han pratar om att attityderna i samhället kommer förändras, och det hoppas jag innerligt, men om det ska kunna förändras på riktigt måste förändringen även finnas i skolan. Att människor med annan sexuell läggning än heterosexualitet inte är det minsta annorlunda från heterosexuella människor är ingenting man ska lära sig när man kommer ifrån skolan och ut i samhället, detta synsätt skall även finnas i skolan. Det resonemanget saknar jag hos Joel Burns, men det kanske kommer. Jag hoppas på det.

Men jag tycker det är starkt av honom att ta upp frågan, även om vi har kommit en bra bit på väg i vår syn på alla människors lika värde så har vi ännu inte nått ända fram, och vi måste fortsätta diskutera för att nå målet där alla människor är lika värda.

För er som inte vet vem Bengt Brülde är så är det han som gör moraltesten i Christer på P3, vilket för övrigt är en väldigt trevlig programpunkt.

Och för att nu följa hur man kan göra för att bygga upp moral i sitt liv tänker jag nu "göra något gott i det lilla" och tipsa er om att INTE köpa sushi från mataffären i såndäringa plastförpackning. Inte för att sushin var äcklig, utan för att förpackningen var så satans krånglig. Lyckades fippla ut all soya så jag dränkte alla bitar i det, inte en hit. Sedärja, det var nog fan tips nummer tre denna dag, ni kommer vara sjukligt välinformerade inom en snar framtid om det fortsätter såhär!

Men vi börjar från början. En kär vän till mig har studerat till psykolog i många år nu och är snart klar, det hon har kvar är sitt ex-jobb. I detta ex-jobb ska hon studera träning, och det är klart man ställer upp när hon behöver folk till sin studiegrupp. Så i måndags drog jag iväg och tränade afro power dance med henne och några andra, samt en medtjatad lillebror. Min lillebror har inte världens kordinationsförmåga och taktkänsla, han är gammal hockeyspelare och numera amerikansk fotbollsspelare, inte dansare. Se här:

(filmat på Hellfest i Clisson sommaren 2009)

Så för att jag inte skulle garva arslet av mig placerade jag mig framför min bror när vi dansade afro, men jag fick mig ändå några garv när jag kollade bakåt. Men det fick jag ju såklart betala för i efterhand, jag fick träningsvärken från yttre helvetet, min betydligt mer vältränade lillebror klarade sig undan med att inte känna ett skit dagen efter. Tack för den televerket...

Kan berätta att jag inatt var så stel att jag knappt kom upp ur sängen när jag skulle gå och kissa, eh, ja, just det, otränad är ett epitet man snabbt och lätt skulle kunna ge mig utan att behöva tänka efter alldeles för mycket.

Så i morses när jag då vaknade och insåg att jag fortfarande hade ont i varenda del av kroppen bestämde jag mig för att gå till gymmet och träna. För hur botar man träningsvärk på bästa sätt? Man tränar mer såklart! Sagt och gjort, jag tog på mig träningskläder så fort jag kommit upp ur sängen (stel som en jävla pinne), åt min frukost och pallrade mig sedan ner till gymmet som ligger här i området. Där tyckte jag att det var ju en sjukt smart idé att skaffa mig ett års gymkort, förstår ni, ETT ÅRS GYMKORT(sic!), på autogiro, för då måste jag ju gå och träna eftersom jag betalar för det. Smart slutsats enligt mig. Men det roligaste är att jag sen fick en brud som visade mig lokalerna, visade mig hur maskinerna fungerar samt satte ihop ett schema åt mig på vad jag ska köra de närmaste gångerna. Så nu har jag ett års gymkort samt en träningsplan, vad fan hände här? Jag har ingen aning, skyller på att jag har psykisk feber eller något (inte fysisk sådan, då hade jag aldrig orkat tränat) alternativt att jag slog i huvudet under natten. Jag och gym, känns det som en kombination som kan funka?