Eller kanske två soffor? Antingen ska jag ha sådana här eller oxblodsfärgade chesterfields i mitt framtida hemmabibliotek, kan inte bestämma mig för om man ska köra klassiskt eller lite mer vågat. Vilken tur för mig då att jag inte behöver bestämma mig än på ett jävla tag då jag knappast kommer bli husägare imorgon. Men någon dag ska jag ha ett alldeles eget hemmabibliotek och då ska det finnas soffor där. I sofforna ska man kunna sitta med sin bok, dricka en bärs/ett glas rött/sherry/whatever som man plockar fram ur ett barskåp format som en jordglob samtidigt som man läser sig igenom fantastisk litteratur. Väggfasta och takhöga bokhyllor såklart. Kan det vara så att det viktigaste för mig i ett framtida hus är biblioteket? Kanske, om inte annat så är det ett måste, och kanske lite av en våt dröm. Så fort jag har ett hus jag tänker äga tills jag dör kommer jag fara runt på allehanda antikvariat och bokhandlar och inhandla vackra inbundna böcker att fylla mitt bibliotek med. Nu spårar min hjärna ur, nu dregglar jag över tanken på läderinbundna skönheter, gulnade blad och lukten av gammalt papper. Återkommer när jag fått ordning på min drömmande hjärna igen.

Ja, och sofforna hittar ni här.

Men det mest spännande är att jag kommer vara, som min Terror-Ponny uttrycker det, "extramamma" varannan vecka då hennes son är hemma hos henne. Det borde väl innebära vuxenpoäng om något? Varannan vecka kommer vi alltså leva som Familjen Annorlunda, eller, Familjen Ponny-Deluxe kanske vi snarare ska kalla det. Fint som snus, bra som bacon är vad jag säger. Såhär går diskussionerna kring vårt kommande familjeliv:

Terror: "Du slutar runt fyra på dagarna va?"

Jag: "Ja, varje dag utom fredag då jag slutar tidigt."

Terror: "Vad bra, då kan ju du hämta P på vägen ibland så börjar jag med maten."

Det kommer bli så fint! Varannan vecka familjeliv, varannan vecka tokerier med folköl och glada vänner. Jag ser verkligen fram emot den här sommaren, jag kommer hem till sommaren!

Gick här hemma i lägenheten förut och funderade på vad man skulle ta och läsa idag och tyckte jag var i behov av lite bokshopping. Sedan kom jag på att jag hade en låda ståendes sen i somras, och när jag tittade i den vart jag alldeles överlycklig, kolla bara vad jag hittade i den!

Dessa böcker är finfina fynd från ett eminent antikvariat i Vänersborg dit T-Benet tog med mig i somras. Helt fantastiskt antikvariat, böcker högt och lågt, rum efter rum, fyllda från golv till tak med böcker. Jag hittade dessa som jag unnade mig, tror jag betalade 200:- för hela kalaset. Så nu känner jag inget behov av bokshopping längre, jag gjorde ju det i somras! Vilken lycka det kan vara när man gömmer böcker för sig själv, haha, man blir så glad när man hittar dem sen, olästa och allt! Hittade två andra böcker i lådan som jag också inhandlade i somras, men som inte är från antikvariatet i Vänersborg, mer troligt att de är ifrån typ Åhléns.

Hunter S. Thompsons fantastiska verk har jag iof redan läst, men då på originalspråk, och är nyfiken på hur översättningen kan tänkas vara. Vet dock inte riktigt hur jag känner inför titeln, Skräck och Avsky i Las Vegas låter ju helt klart inte lika bra som Fear and Loathing in Las Vegas. Men det är Einar Heckscher som har översatt, och jag anser att han gör ett väldigt bra jobb med översättningarna av Charles Bukowski, så jag hoppas på det bästa.

Angående mitt förestående hobbyprojekt jag precis startat i mitt huvud (studien av filmatisering kontra litterär version av samma berättelse) så har jag hittills hittat två personer som vill vara med, inte illa pinkat på dryga timmen. Är väl inte alltför många dock som varken har sett filmen eller läst boken dock, fick tips från min gamla lärare Y att kanske välja ett mindre populärt verk, vilket absolut är en tanke. Är ju dock oerhört nyfiken på reaktionerna på The DaVinci Code pga min egna reaktion, men börjar nu formulera en tanke i mitt huvud om att detta skulle kunna vara ett "försöksprojekt" för att sedan gå mer djupgående på ett annat litterärt verk med tillhörande filmatisering. Kan ju vara en idé.

Däremot gjorde jag ett stort misstag igår, efter att ha läst klart boken bestämde jag mig för att se filmen. Det är första gången jag har sett en filmatisering med boken så färsk i minnet, och troligtvis var det även sista gången. Jag har aldrig blivit så besviken, jag var näst intill förbannad. Men då jag nu i mitt huvud formulerar en studie så tänker jag inte gå in på vad det är jag vart förbannad över och besviken på. Istället undrar jag om det finns någon där ute som inte har läst boken eller sett filmen DaVinci-koden och som skulle vilja vara med i en studie. Helt fristående sådan, det hela handlar om att jag är nyfiken på att se hur folk uppfattar bok vs. filmatisering. Har ni inte läst/sett och kan tänka er att lägga lite tid på detta får ni hemskt gärna kontakta mig här. (Det är valfritt om man vill läsa boken på originalspråk eller i översättning, tänker inte tvinga folk att läsa den på engelska bara för att.)

"Tänk på stackars Agda 85 bast som satt med dig på bussen!! Hon var säkert konfunderad och ville trösta men trodde hon skulle åka på en käftsmäll! Du har alltså inte bara gjort henne förbryllad du har även undermedvetet hotat henne och tagit hennes sparpengar som skulle gått till kattmat och en liten styrketår till kaffet! Hon är numera halvt ihjälskrämd över din uppenbarelse och kommer hädanefter inte åka buss utan gå till örebro och med stor säkerhet dö av köldskador till vintern!! Du har dödat Greta!! Är du nöjd nu?? Är du det?? Du gnäller på solkräm i ögat samtidigt som du dödar gamla tanter!! 
Föresten så är utbildning och bokläsning för töntar!"

Vi är så jävla vuxna och seriösa! Insåg nu att denna bilden är hur gammal som helst, nästan lika gammal som gatan, vi är ju så nakna! Det har blivit en hel del bläck sedan denna bild togs.

Jag är stolt knarkare av solkräm, en kräm som ibland ställer till lite problem. Har man applicerat solkräm i ansiktet, alternativt har rester av solkräm på händerna, så ska man ABSOLUT INTE GNUGGA SIG I ÖGONEN!!! En sådan handling medför att ögonen börjar tokrinna, det ser helt enkelt ut som att man störtlipar, minus allt hulkande och snorande då. Självklart lyckas jag med att gnugga/pilla/whatever mig i ena ögat strax innan jag ska på bussen för att åka in till stan, och finner mig därför ståendes vid busshållplatsen med ett öga som läcker utav bara helvete. Placerar mig på bussen med detta öga och får spendera bussresan med att torka tårar som rinner ner bakom solglasögonen. Nu kommer vi till det mer humoristiska i det hela: Jag sitter och läser en bok på bussen. Så jag är nu helt enkelt en tatuerad jävel med puckokeps som sitter och torkar bort rinnande tårar från min kind under tiden som jag läser. Nu till vad jag läser, nämligen The Da Vinci Code (ja, jag läser den på engelska, det kallas lästräning på främmande språk i min värld). Så nu är jag alltså, utifrån sett, en tatuerad jävel med puckokeps som sitter och torkar tårar från min kind samtidigt som jag läser The Da Vinci Code. Detta måste sannerligen ha varit en smått absurd syn för mina medresenärer, för de kan ju knappast veta att jag har lyckats kleta in solkräm i mitt ena öga utan har antagligen utgått ifrån att jag lipat pga känslor, och då jag håller i en bok så är det kanske inte så svårt att tro att de utgått ifrån att det är boken som fått mig att börja lipa. Men vem i helvete börjar lipa över The Da Vinci Code? Vad skulle jag ha lipat över? "Åh nej, Jesus kan ha varit en vanlig människa av kött och blod!" "Åh nej, tänk om det faktiskt finns gamla texter som påvisar att Jesus var gift med Maria Magdalena som inte alls var en hora och att de fick barn, ack ve onda värld, jag förgås, hela min världsbild rämnar!" Knappast saker jag skulle lipa över nej. Nu till slutklämmen, de som kan ha trott att jag satt och lipade över dessa "hemska påhitt" som återfinns i The Da Vinci Code måste ju ha blivit grymt förbryllade om de fick syn på min t-shirt. Jag har nämligen på mig min mest påskiga tröja, trycket föreställer Jesus hållandes en hagelbrakare. Vilka underbara intryck man måste ge folk ibland.

(Att min blogg varit allmänt död i ett par veckor är ingenting jag anser att vi behöver diskutera, håll käften bara och sluta gnäll! Har havererat på twitter ett bra tag, men saknade att kunna använda mig av mer än 140 tecken. Gnällfisar, sluta klaga, läs en bok och skaffa er lite bildning eller något annat vettigt.)