Denna mannen, André Wickström, är jag lite sådär småkär i på håll. Rolig komiker samt att han ser lite sådär pseudointelligent ut. Utseendet i kombination med att han häver ur sig idioti verkar vara något som tilltalar mig. Förutom på ett plan: Jag kan egentligen inte höra honom prata. Jag är väl en av de som är skadad efter uppväxtens barnprogram och därför i mitt huvud refererar till Mumintrollen så fort någon pratar finlandssvenska. Hemskt egentligen, men jag kan inte rå för det. Varför ska man börja tänka på hattifnattar och Lilla My så fort man hör en finne prata svenska? Barnprogrammen har förstört en helg generation, hade jag inte haft denna hjärnskada hade jag gillat André ännu mer. Istället får jag nu översätta det han säger i mitt huvud så jag hör det han säger utan den finska brytningen, eller helt enkelt inte lyssna alls och bara titta på honom. Fast då är han ju plötsligt inte lika intressant längre, för då ser han bara pseudointelligent ut, vilket kan vara sött, men inte så värst intressant alla gånger. Nej, man behöver ha idiotin i kombination med utseendet, men då tänker jag bara på Muuumiiin. Det skulle helt enkelt aldrig fungera.