Herr Gnäll fortsätter att bo hos mig över helgen, och på dagarna blir det nästan lite känslan av att jag lämnar honom på "dagis", fast det är ju hans matte jag lämnar honom till. Jag blir uppkörd av Herr Gnäll som vill ut och kissa/springa till löptiken, sedan slänger jag mig raklång en stund igen, går sedan upp, käkar frukost samtidigt som Herr Gnäll springer som en svans efter mig, lyssnar på när Herr Gnäll ylar utanför toalettdörren när jag kissar och borstar tänderna, packar min ryggsäck och sen ut. Går hem till kombons föräldrar, tar en kaffe, lämnar Herr Gnäll där och går till universitetet för att placera mig på biblioteket ett par timmar. Sedan går jag tillbaka till kombons föräldrar och hämtar Herr Gnäll och så går vi hem. Byt ut Herr Gnäll mot ett barn och universitetet mot arbete så hade jag levt ett Svensson-liv. Jag lever ett Svensson-liv? Känns nästan som det, igår satt vi i soffan och tittade på Så mycket bättre och Downtown Abbey, bara en sån sak! Blir nästan mörkrädd när jag tänker på hur tråkig jag är för tillfället. Tråkig och ölsugen. Mmmm, beer...